När jag berättade för min mamma

Jag berättade för min mamma att jag var Gravid i går för att jag inte vetat hur jag ska säga det för jag har varit rödd för hennes reaktioner. Jag visste hur hon skulle bli och visste nästan hur hon skulle svara. Det var nog de svåraste jag gjort . Men det är ju ett val som jag ska leva med resten av mitt liv . Jag kommer alltid att älska min mamma och jag kommer alltid att älska mitt barn . Hon måste bara tro på mig att jag klarar de . Jag måste få stöd bara. Ska klara mig själv och jag ska flytta hem ifrån när jag är 18 . Mamma du får tycka att jag är hur dum i huvudet som helst . Men det är vårat val och allting går att lösa på något sätt. Jag kommer fixa det mesta .

Tro bara på mig

Jag trodde både att du skulle bli glad men du verkar ju typ bara hata mig mer och mer för varje sekund som går . jag kan både förstå dig men ändå inte. Som sagt det va inte planerat. jag vet inte ens själv när jag har ägglossning liksom. Så hur ska jag kunna pricka in de på pricken.

Han jag är tillsammans med är någon jag vill leva med och därför det sitter ringar på våra fingrar.

Jag vet att han redan har två barn men det är ett barn som han och jag ska ha tillsammans . Jag vet inte om du gillar han eller inte mamma . Men du måste förstå mig för jag har tänk att leva med han och ska du inte acceptera det och jag inte ska skaffa barn med han så kommer du nog inte någon sin kunna bli mormor jag vill inte hota eller någon ting jag vill bara säga de jag tänkte för du verkar ju vara i mot killen jag ska ha barnet med och inte något annat. Men jag kanske har fel .

Jag har tagit mitt beslut och jag vet va jag vill och det är både han och jag medetn om vad vi vill.

Men jag hoppas du ändå är lite glad mamma . För jag behöver ändå dit stöd

2010-03-03 @ 22:29:42

Jag berättade för min mamma att jag var Gravid i går för att jag inte vetat hur jag ska säga det för jag har varit rödd för hennes reaktioner. Jag visste hur hon skulle bli och visste nästan hur hon skulle svara. Det var nog de svåraste jag gjort . Men det är ju ett val som jag ska leva med resten av mitt liv . Jag kommer alltid att älska min mamma och jag kommer alltid att älska mitt barn . Hon måste bara tro på mig att jag klarar de . Jag måste få stöd bara. Ska klara mig själv och jag ska flytta hem ifrån när jag är 18 . Mamma du får tycka att jag är hur dum i huvudet som helst . Men det är vårat val och allting går att lösa på något sätt. Jag kommer fixa det mesta .

Tro bara på mig

Jag trodde både att du skulle bli glad men du verkar ju typ bara hata mig mer och mer för varje sekund som går . jag kan både förstå dig men ändå inte. Som sagt det va inte planerat. jag vet inte ens själv när jag har ägglossning liksom. Så hur ska jag kunna pricka in de på pricken.

Han jag är tillsammans med är någon jag vill leva med och därför det sitter ringar på våra fingrar.

Jag vet att han redan har två barn men det är ett barn som han och jag ska ha tillsammans . Jag vet inte om du gillar han eller inte mamma . Men du måste förstå mig för jag har tänk att leva med han och ska du inte acceptera det och jag inte ska skaffa barn med han så kommer du nog inte någon sin kunna bli mormor jag vill inte hota eller någon ting jag vill bara säga de jag tänkte för du verkar ju vara i mot killen jag ska ha barnet med och inte något annat. Men jag kanske har fel .

Jag har tagit mitt beslut och jag vet va jag vill och det är både han och jag medetn om vad vi vill.

Men jag hoppas du ändå är lite glad mamma . För jag behöver ändå dit stöd

2010-03-03 @ 22:29:42