Allting började den 1 November kl 21.45 då jag insåg att värkarna hade blivit starkare men det var ändå så att jag klarade mig igenom dom . Men jag började även skriva upp tiderna så jag hade klockan bredvid mig hela tiden och även ett kolegeblock där jag skrev. Det fortsatte och fortsatte och det var olika mellan rum i bland 1 minut och i bland 8 minuter och det höll i sig i cirka 45 sek till 1min.
Jag ringde in till förlossningen första gången och för att höra med hon vad det tyckte att jag skulle göra . Men det sa ta två alvedon och gå och vila och se om det avtar annars ringer du tillbaka till oss .

Jag tog två alvedon som dom sa och gick och la mig i sängen eftersom att jag legat där sen kanske 9 på kvällen.
Men jag kunde inte vila det var för starka
Ringde förlossningen vid 10 tiden dåp sa det bara ta en alvedon och försök att sov.
Men det gick ju inte men orkade inte hålla på att bråka.

Jag och min älskling messade varandra och han frågade hur det kändes och så där jag jag vid 23 tiden messade honom och skrev att det kommer med cirka 4 minuters mellan rum men ändå väldigt oregelbundna men då ringde han mig och sa att han höll på att klä på sig för att sen kolla bussen och åkta till mig .
Hans buss gick kl 00.00 i från honom och han skulle vara här i Fisksätra kl 01.30.

vi messade under hela resan typ men han sa även att jag skulle vila mig jag försökte och försökte.
Men det gick inte när han väl var här så kläde jag på mig och gick och möte honom vid stationen.
Jag kände att jag behövde lite frisk luft. Bara under det 10 minuter jag var ute hade jag cirka 3-4 värkar.

Ringde förlossningen igen och förklarade då sa det att jag kunde komma in på en kontroll om jag ville men då skulle jag räkna med att få åka hem.
Men bestämmde mig för att vänta lite till.

Vi gick och la oss i sängen när vi kom in för att Vila /sova för jag var så himla trött men det gick verkligen inte värkarna blev starkare och starkare.Fick andas mig igenom et hårda värkarna . Klämde väll sönder killens händer några gånger.
Men utan han skulle jag inte fixat det. Vi fortsatte och tog tid på värkarna och det blev med mindre mellan rum men starkar vid 4a tiden gick jag och tog mamma på axeln .
-Vill du köra in oss nu?
Hon klädde på sig morgonrocken helt yrvaken.
Men hon drog ut på tiden så vid halv 5 å går hag ut till henne på balkongen
- Har du tankt sitta här länge?

Hon kollade på mig och små skrattade bara. För hon visste ju att det inter var dax ännu därför försökte hon sakta upp mig att inte stressa dit i il fart.
Men vid tjugo i 5 så kom vi iväg och var inne på sjukhuset SÖS vid 5.
Vi lämnade allt i bilen väska och killens jacka Jag hade räknat med att få åka hem.

Ringde på ring klockan och fick då säga mitt namn
- Kommer ner och öppnar hörs det i högtalaren.

Det kom ner och öppnade dörren eftersom att det var natt/morgon.
Möts av ett glatt leende. När vi kom upp på förlossnings avdelningen så giock vi och letade ett rum till oss. och bara den korta tiden så hörde man kvinnor göra konstoga ljud. Det var nära för dom.

Vi fick ett rum i mitten av korridoren.
Det undersökte mig på en gång och då fick mamma gå ut ur rummet och det visade sig att jag var öppen 3cm. Sen kom hon in som hade öppnat dörren till oss in igen för hon som undersökt mig skulle göra något annat. Jag kollade upp på henne som kom in .
Vadå är det så att jag måste åka hem nu.

Hon små skrattade och sa nej nej du får stanna hära.
Då kom en lättnads pust.

Timmarna gick kl blev halv 7 / 7 då kommer det in ett par tjejer jätte fina tjejer det var dom som skulle ta hand om mig nu.Det kom ofta in och frågade mig hur jag mådde och kollade bara till mig. Det tyckte att min andning var helt perfekt .
Jag andades mig igenom värkarna tills kl blev halv 11
Då hade det frågat mig flera gånger vad jag ville ha för bedövning.
Men jag visste inte men där vid halv 11 starkade hon lust gasen. Jag ställde mig viod gå bordet.
Testade 2 långa inandningar genom värkarna men det funkade inte ett skit .
Mina tappar på värkarna försvann inte. Jag slängde den på sängen och stod sen och gungade och andades genom värkarna tills kl blev 11 då jag bad om en epidural.
Men narkos läkaren var upptagen med en annan . Innan det kom in så ville hon göra en undersöking för att se hur öppen jag var och då var jag öppen 5-6 cm


In i rummet kommer 3 stycken alla hälsar men vad det hette kommer jag ej i håg.
Men kommer i håg läkarkandidaten om kom med. hon hälsade på mig . Frågade om hon gick hjälpa henne. Men jag sa tyvärr nej . En lång nål ska in i ryggen och en som knappt gjort det skulle göra det så jag sa nej tyvärr.

Hon ställde sig vid mitt huvud bakom ryggen på mig och sa tro inte att jag är sur för det är dit val om du inte vill eller inte. Tack och lov att hon förstod mig.
Men när man fick epidural skulle man ligga på sidan ihop kurad och när värkarna kommer ska man ligga blixt stilla hur fan ska man lyckas med det. Men det gicj jätte bra men oj vad ont det gjorde med både värkar och nålen.

Men efter jag fått den och den första dosen började värka oj vad bra jag mådde då gick min mun i ett och jagh blev oerhört trött. Men precis när hag slumrade till så kom den fina barnmorskan sara in. Hon ville göra en undersökning igen. då hade min öppnings fast stannat upp av epidural som är mycket vanligt. Och fick då igångsättande. Hon tyckte även att lillskruttan låg väldigt långt upp. Så hon bad mig att gå upp och gå .
Gick i korridoren fram och tillbaka.

Vid 1 tiden så sa jag att jag behövde gå och skita. Hon sa ett blankt nej för då var jag öppen 10 cm .Jag skulle föda barn . Oj kan inte förklara den smärtaden och att ha känslan av att man ska skita på sig. Sjuk känsla. Det var krystvärkarna som kom igång
Halv 2 skulle jag byta barnmorskor. Fan då höll nästan mina tårar på att börja spruta

Och det 3 nya som jag fick Och det var ännu en till läkarkandidat och det frågade inte ens mig om hon fick vara med, Irriterade skit arroganta tjejer förutom en hon var lite mer utan för.

Det visakade mellan mina ben . Om det är så att hon behövde informera läkarkandidaten så varför sa hon inte det för det gjorde mig så äckligt okoncentrerad.
Sen sa det även att jag inte krystyade på värkar. idioter.
Det ville även att jag skulle vända på mig när huvudet nästan är ute.
Och det började slita och dra i mig tills jag säger att det inte går.
Jaha okej får jag som svar.
När hon nästan var ute och jag började bli väldigt trött skrek jag
- DRA UT DEN DÄR NU DÅ
då var den inte hon längre då var det den där.

Men bara några minuter efter kom hon så 13.50 kom hon till världen och tio minuter där efter lossnade moderkakan.

Att få henne upp på mitt bröst när hon kom ut och att se på henne då kom alla tårar att se sitt barn det var en känsla som inte går att beskriva.

Utan min älskling och mamma vid min sida är det frågan om jag skulle klarat det
Jag och älsklingen skulle säkert fixat det själva men det var även skönt att ha sin mamma där var skönt.
Men älsklingens närhet var underbar
Tack för all hjälp